Då var Sverige en diktatur – skedde mer än en gång
”Har Sverige någonsin haft en regelrätt diktatur? Våra kungar hade väl råd och riksdagar som blockerade alltför tokiga beslut. Eller?”
Visst har vi haft kungliga envälden, men de har inte sett ut som 1900-talets totalitära diktaturer – av det enkla skälet att sådana samhällen kännetecknas av ekonomiska och tekniska resurser som saknades i det förflutna. I traditionell svensk historieskrivning brukar man räkna med tre perioder med enväldiga monarker: Gustav Vasas regim på 1500-talet, det karolinska enväldet (1680–1718, med Karl XI och Karl XII) och det gustavianska enväldet (1772–1809, med Gustav III och Gustav IV Adolf).
Väl att märka var det förstnämnda enväldet inte konstitutionellt etablerat utan mer en följd av att Gustav Vasa tillvällade sig all makt och rensade ut oppositionen (dvs. den opposition som undkommit företrädaren Kristian II:s utrensning i 1520 års blodbad). Vid en utvärdering av Gustav Vasas maktställning måste man också ha i minnet att Sverige på hans tid i allt väsentligt fortfarande var en senmedeltida monarki utan riksdagsordning, myndigheter och ämbetsverk. Riksstyrelsen var snarast ett familjeföretag, med få konkurrerande maktbaser.