Den gemensamma måltiden kan vara ett trauma: “Det finns gott om dysfunktionella familjemåltider”

Även om väldigt många av oss tycker om familjen och värdesätter just de relationerna, så vet vi också att det finns familjer som inte mår särskilt bra tillsammans. Där kan måltiden till och med vara lite av ett trauma.

Det räcker med att titta på en Ingmar Bergmanfilm så ser man att det finns gott om dysfunktionella familjemåltider.

Måltidsforskaren Håkan Jönsson

Det var på 50-talet som det stora familjebygget började - då blev normen, den vi fortfarande har kvar idag - att äta middag med familjen. Det är lite av en historisk parentes, att vi samlas kring måltiden med endast kärnfamiljen, berättar måltidsforskaren Håkan Jönsson.

Så har det historiskt sett inte varit tidigare. Förr samlades vi i större matlag som oftast bestod av de som arbetade och bodde tillsammans och ingick i samma hushåll.

Glorifierad familjegemenskap

Det var under årtiondena efter andra världskriget som familjemåltiden etablerades som ideal och vardaglig praktik i de nordiska länderna.

Sedan dess har vi matats med tv-serier och reklamer där familjegemenskapen glorifieras och blivit normen. Med den bakgrunden är det inte så konstigt att familjeidealet lever kvar så starkt än i dag.

Men Håkan Jönsson vidgar begreppet och talar om middagen som en stund att vårda de viktigaste sociala relationerna.

– Det första steget är nog att medvetandegöra hur viktig måltiden är för våra sociala relationer, säger Håkan Jönsson.

Då man väl är medveten om det så kan man försöka hitta måltider som funkar för just de sociala relationer man vill vårda.

Vi borde bli lite mer tillåtande och fundera på om vi verkligen får vårda de relationer vi vill vårda med hjälp av måltiden. Kanske måltidsgemenskapen kan utgöras av vänner eller arbetskamrater utanför arbetet i stället för med kärnfamiljen. Det finns gott om alternativa möjligheter som väntar på att utforskas, konstaterar Håkan Jönsson.

Måltider fyllda av konflikter och otrevlig stämning

Att ifrågasätta familjegemenskapen är fortfarande tabu. Vi på Svenska Yle bad er komma med berättelser om hur er måltidsgemenskap ser ut och vilken plats måltiden har i vardagen.

Vi ville speciellt höra om vad som är utmanande och så här löd två av svaren som vi publicerar här nedan.

”Vi tvingades sitta och bli utskällda”

”I våra respektive barndomshem var måltiderna ofta rent ut otrevliga pga elaka, grälsjuka föräldrar. Min mamma åt efter oss andra för att slippa sitta med min skrikande pappa, men vi barn tvingades sitta och bli utskällda för att vi åt för sakta, snabbt, petigt, slarvigt, slamrade med bestick, satt fel, andades fel... Jag var underviktig och tillväxthämmad som barn.

Hemma hos mig och maken ska måltiden vara en tid för samvaro, helst utan bråk och press. Själva maten lägger vi inte så stor prestige i men serverar ordentligt med grönsaker och försöker undvika för mycket halvfabrikat. Vi tvingar aldrig barnen att äta men försöker ju locka att smaka på allt. Vill någon äta bara makaroner så får den det, oftast slinker det ändå ner något annat efter en stund. Om man inte tjatar.”

Signatur: Helen 40

”Han kan inte prata om något annat än jobb”

”Har under förra hösten flyttat till egen lägenhet efter att avslutat mina studier utomlands. Föredrar att äta mina middagar ensam men ibland äter jag hos mina föräldrar som bor några kilometer bort. Där är middagarna likadana som de varit sen mina tidiga tonår. Pappa berättar om allt häftigt han gör, enligt sitt tycke. Han kan inte prata om något annat än jobb. Försöker jag säga något om någonting ska han överbriljera. Mamma följer med i pappas samtal och ger honom bekräftelse.

Jag sitter tyst och stirrar ut genom fönstret medan jag äter min måltid. 8/10 middagar brukar jag inte säga någonting för ingen frågar mig något om min dag, och är trött på att försöka komma in i samtalet där jag ändå blir åsidosatt. Ser allt färre orsaker att åka hem och äta middag för att hälsa på hos mina föräldrar.

I framtiden önskar jag mig kunna bryta detta mönster och kunna inkludera alla som sitter runt bordet i ett samtal. Alkohol kommer inte heller att finnas på middagsbordet under vardagar. Kan minnas endast en handfull dagar i mitt 25+ åriga liv där speciellt min far inte druckit alkohol till middagen. Nu under de flesta dagar jag äter själv värmer jag min matlåda direkt då jag kommer hem från jobbet och ser på TV. Därefter tar jag mig an fritidssysselsättningar och sysslor.”

Signatur Emil 26

– Måltiden kan vara fylld med konflikter, kontrollerande beteenden och otrevliga kommentarer. Sådana minnen talar man ogärna om men som finns där då man explicit frågar efter dem.

Det här bekräftar kostforskare Paulina Nowicka från Uppsala universitet. Hon är dietist och har forskat kring barn med obesitas, det vill säga övervikt.

Då hon frågat efter matminnen personer haft i sin barndom har det dykt upp en hel del tråkiga och traumatiska berättelser kring just måltiden, säger hon.

Vid måltiden kan de bästa sidorna komma fram ur ett föräldraskap, men tyvärr också de sämsta.

Paulina Nowicka, professor i kostvetenskap

Det finns många fördelar med gemensamma familjemåltider. Man lär sig vett och etikett, hälsosamma regelbundna matvanor, social samvaro och mycket annat.

– Det viktiga är inte att äta tillsammans med familjen utan det viktiga är hur man gör det, säger hon.

Måltiden är inte enbart näring och kalorier utan något mycket mer. Den är full av minnen, smaker, dofter, kultur och traditioner. Det viktigaste skulle vara att alla kring bordet kunde finna glädje och njuta av måltiden. Så sker det inte alltid och då gäller det att se över själva situationen.

– Vid måltiden kan de bästa sidorna komma fram ur ett föräldraskap, men tyvärr också de sämsta, konstaterar Paulina Nowicka.