Michael Ferreri och hans bror växte upp på cirkusen: ”Det är ett liv du måste uppleva för att förstå”

Sirkus Finlandia samlar artister från hela världen, i år från bland annat Ukraina, Australien, Mexico, Argentina och Spanien. En del har vuxit upp på cirkusen medan andra aldrig tidigare stått på en cirkusarena.

Det är full rulle på idrottsplanen i Karis där Sirkus Finlandia ska ha premiär lördagen 13.4. Hästarna tittar nyfiket ut på mig ur sina boxar när jag närmar mig det stora blå tältet som snart ska välkomna drygt tusen åskådare.

Efter förra veckans snöstorm är tältbyggarna aningen efter i tidtabellen och det är ingen som lägger märke till mig när jag smyger in bakom läktaren.

Snart hittar jag ändå informatör Elias Koskimies som ivrigt rycker med mig på en rundtur i kulisserna på Finlands äldsta cirkus.

– Jag var ett litet barn då jag första gången besökte Sirkus Finlandia i början av 1980-talet och efter det har jag varit förtrollad av den i alla dessa årtionden, berättar han saligt.

En flera decennier gammal dröm besannas

Han knep drömjobbet som cirkusinformatör efter 30 år i underhållningsbranschen. Nu som 50-åring förverkligas äntligen hans livslånga dröm om att åka på cirkusturné.

I över ett halvt år ska de resa runt Finland och bo i husvagnar.

– Det är definitivt en livsstil som inte passar alla, konstaterar Koskimies. För honom är det ändå det bästa han kan tänka sig.

– Det gällde bara att lägga om livet så att jag kunde åka med, konstaterar han med ett hjärtligt skratt.

När jag frågar om jag kunde ta en titt i någon av de vackra gamla cirkusvagnarna knackar han på hos tre akrobater som också inleder sin cirkuskarriär med den här turnén.

Emma Ollikainen, Pauliina Koskinen och Sara Myöhänen kikar förvånat ut ur det lilla vagnfönstret. De har anlänt till Karis kvällen innan och håller precis på att installera sig i vagnen.

– Kan ni vara klara för en intervju om fem minuter? hojtar Koskimies glatt.

”Visst” hörs det lite förvånat ur vagnen.

– Så här är det på cirkus, ropar en röst roat till dem.

De har alldeles tydligt redan anpassat sig till de snabba svängarna i ”show business” för inte långt därefter slår de upp dörren och välkomnar mig in i den lilla vagnen.

Här delar de på två rum med en liten kokvrå i vartdera rum. De kommer inte att leva något lyxliv under de kommande sex månaderna men vagnen är utrustad med såväl rinnande vatten som el.

Även om kranen droppar och taklampan fungerar enligt humör så är de tre nyblivna akrobaterna nöjda. Det är första gången de uppträder på cirkus och förväntan ligger i luften.

– Jag är väldigt ivrig. Jag har besökt den här cirkusen som barn så det känns väldigt fint att få uppträda här, säger Emma Ollikainen.

Hon ska uppträda med ett känsligt nummer som heter Lollipop.

– Jag hoppas det berör publiken och att det skapar en intim känsla i tältet, berättar hon.

Hon har gått cirkusutbildningen i Lahtis tillsammans med Pauliina Koskinen och Sara Myöhänen som uppträder med ett nummer tillsammans.

Gick i skola på cirkusen

När jag beger mig tillbaka mot tältet träffar jag de spanska bröderna Michael och Steven Ferreri. De är cirkusartister i femte generationen och har rest världen över hela sin uppväxt tillsammans med föräldrarna som träffades på cirkus.

– Vi var faktiskt här i Karis på Sirkus Finlandia som barn år 2006 när våra föräldrar uppträdde. Nu är det roligt att återvända som artister, konstaterar Michael Ferreri som är jonglör.

Lillebror Steven Ferreri går i pappans fotspår och är lindansare.

De berättar att de reser året om precis som de alltid har gjort. När de växte upp gick de i skola på cirkusen eller i det land där föräldrarna uppträdde just då.

– Det är ett liv du måste uppleva för att förstå, säger Michael Ferreri.

– Det är fantastiskt, du får resa och besöka de bästa platserna och göra det du älskar, säger brodern.

Livet på cirkus har också gjort att de lärt sig en hel del språk.

– Vi talar spanska, engelska, tyska, italienska och en del franska, berättar Michael Ferreri.

Nu ska de tillbringa åtta månader i Finland.

– Vi ser verkligen fram emot det, säger Michael Ferreri och så plockar han sju bollar ur fickorna och jonglerar med dem så smidigt att ögat knappt hinner med.