Augustinus av Canterbury, död 26 maj 604, var en italiensk munk och missionär till England som grundade Canterbury stift och blev den förste ärkebiskopen av Canterbury.

ärkebiskop
Saint Augustine of Canterbury. Line engraving by A. Lommelin Wellcome V0031641.jpg
Kyrka Romersk-katolska kyrkan

Stift Canterbury ärkestift, England
Period troligen 601–26 maj 604
Företrädare förste innehavare
Efterträdare Laurence av Canterbury

Biskopsvigd cirka 597 e.Kr.
Född tidigt 500-tal
troligen Italien
Död troligen 26 maj 604
Canterbury, kungariket Kent
helgon
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Anglikanska kyrkan
Ortodoxa kyrkan
Helgonförklarad Före kongregrationen, förekommer i Martyrologium Romanum
Helgedom Saint Augustine's Abbey, Canterbury, England
(ursprunglig, upplöst)
St Augustine's Church, Ramsgate, England
(befintlig, romersk-katolsk)
Helgondag 26 maj
(Anglikanska kyrkan, Ortodoxa kyrkan)
27 maj
(Katolska kyrkan)

Bakgrund redigera

Ungdom redigera

Mycket litet är känt om Augustinus av Canterburys tidiga år, det saknas exempelvis uppgifter om födelsedatum, ort och uppväxt. Flera verk utgår dock från att Augustinus var av italiensk härkomst, möjligen från regionen runt Rom, och att han skulle vara från en jordägande eller på annat sätt inflytelserik familj. Augustinus blir munk i klostret Oratorio di Sant'Andrea al CelioCaelius i Rom, där han också lär känna en Gregorius, som sedermera blev påve under namnet Gregorius I eller Gregorius den store.[1][2][3]

Gregorius den stores mission redigera

Romarrikets ockupation av England upphörde cirka år 410, och landet kom istället under anglosaxiskt inflytande. Med det följde en återgång till hedendom.[4] Påve Gregorius I ville därför sända missionärer till England. Han valde ut Augustinus, som nu blivit prior av klostret, och sände honom med ett fyrtiotal munkbröder som missionärer.[5][1] År 597 togs missionärerna emot av kung Ethelbert av Kent, som förlänade munkarna mark i närheten av Canterbury för att uppföra ett kloster med kyrka.[6] När Augustinus biskopvigdes runt år 597 blev klosterkyrkan i stället Englands första domkyrka, och Englands första stift bildades.[7] Gregorius den store utsåg år 601 Augustinus till ärkebiskop och metropolit över England.[1][8][1]

Gregorius den store uppdrog åt Augustinus att biskopsviga 12 biskopar, och att genast sända en av de nya biskoparna till York. Augustinus vigde då Mellitus till biskop av Londons stift och Justus av Rochester stift.[9] Han vigde också Laurentius av Canterbury till sin efterträdare som ärkebiskop av Canterbury.[10]

Eftermäle redigera

Augustinus begravdes strax utanför den kyrka som höll på att byggas till St Peter och St Paul, och som senare kom att få namnet Saint Augustine's Abbey. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan, Anglikanska kyrkogemenskapen och Ortodoxa kyrkan. Augustinus biskopssäte (The Chair of St Augustine) är idag en benämning på ärkebiskopen av Canterbury och dennes roll i Anglikanska kyrkogemenskapen.[3]

Källförteckning redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] ”Saint Augustine of Canterbury” (på engelska). Encyclopedia Britannica. 19 februari 2021. https://www.britannica.com/biography/Saint-Augustine-of-Canterbury. Läst 19 september 2021. 
  2. ^ ”St. Augustine of Canterbury” (på engelska). Catholic News Agency. https://www.catholicnewsagency.com/saint/st-augustine-of-canterbury-479. Läst 19 september 2021. 
  3. ^ [a b] Clifford, Cornelius. Herbermann, C.G.; Pace, E. A.; Pallen, C. B.; Shahan, T. J.; Wynne, J. J.. red (på engelska). St. Augustine of Canterbury. Catholic Encyclopedia. "2". New York: The Encyclopedia Press Inc. https://en.wikisource.org/wiki/Catholic_Encyclopedia_(1913)/St._Augustine_of_Canterbury. Läst 3 september 2021 
  4. ^ ”Catalogue Description, Diocese of London” (på engelska). National Archives. Arkiverad från originalet den 20 mars 2021. https://web.archive.org/web/20210320090654/https://discovery.nationalarchives.gov.uk/details/r/ee256443-9b57-4f3b-ba89-4971b67ded5b/. Läst 2 februari 2021. 
  5. ^ Bede 1910, s. 32–34.
  6. ^ Bede 1910, s. 35–36.
  7. ^ Bede 1910, s. 37–38.
  8. ^ Bede 1910, s. 51–52.
  9. ^ Bede 1910, s. 68–70.
  10. ^ Bede 1910, s. 70–72.

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera