Edmund I, född 921, död 26 maj 946, var kung av England från 939 till sin död. Han var son till Edward den äldre och Athelstans halvbror.[1]

Edmund den magnifike
1800-talslitografi över Edmund
Regeringstid 27 oktober 939–26 maj 946
Kröning 29 november 940 i Kingston upon Thames
Företrädare Æthelstan den ärorike
Efterträdare Edred
Gemål Elgiva av Shaftesbury
Ethelfleda av Damerham
Far Edvard den äldre
Mor Eadgifu av Kent
Född Omkring 921
Wessex
Död 26 maj 946
Mördad i Pucklecurch
Begravd Glastonbury Abbey

Biografi redigera

Athelstan dog 27 oktober 939 varvid Edmund efterträdde honom som Englands kung. Kort efter utnämningen stod han inför många militära hot. Kung Olaf I av Dublin hade erövrat Northumbria och invaderade Midlands. När Olaf dog 942 återerövrade Edmund Midlands. 943 blev han gudfar till kung Olaf av York. Edmund återerövrade Northumbria följande år, 944. Samma år förlorade Olaf av York sin tron och begav sig till DublinIrland, där han blev kung som Olaf Cuaran och fortsatte att vara sin gudfars allierade. 945 erövrade Edmund Strathclyde men lämnade rättigheterna till området till kung Malcolm I av Skottland i utbyte mot ett fördrag om ömsesidigt militärt stöd och etablerade därmed säkra gränser och fredliga relationer med Skottland. Under hans regeringstid återupplivades klostren i England.[1]

Edmund mördades 946 av Leofa, en landsförvisad tjuv, på en mässa för att hedra Sankt Augustinus. Motivet var troligtvis politiskt. Men William av Malmesbury har senare romantiserat händelsen och hävdat att Edmund hade anfallit Leofa först.[1] Edmund efterträddes av brodern Edred.

Söner redigera

Edmunds söner styrde senare England som;

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Britain Express. ”Edmund the Magnificent (Edmund I) Biography” (på engelska). Britain Express. https://www.britainexpress.com/History/Edmund-the-Magnificent.htm. Läst 12 augusti 2023.